Det var en tid av stearinljus
och små undangömda brev,
när jag skrev våra namn
i sanden någonstans vid havet.
Som om världen skulle minnas oss för evigt då.
Du sa att min värld
var för liten för dina drömmar,
men du gjorde min lite större
genom att ge mig lite mer av din.
Varje millimeter av varje plats
där vi befann oss
bär våra fingeravtryck
från den sommaren.
Nu går jag förbi de platser
vi en gång delade.
Tiden kommer bleka namnen
jag ristade in,
men under ytan
kommer spåren fortfarande finnas kvar,
ett hemligt alfabet
som bara vi två kan tyda.
Och även om du aldrig mer
kommer att läsa dem,
så finns de där, som ett bevis
på att någon en gång
såg världen genom mina ögon.
Snälla, glöm inte bort mig
när du skapar plats för någon annan
mellan raderna i ditt nya liv.
© Charlie T Svensson - 2025
